Jag har drabbats av "tvärnit". Jag vet inte hur länge det håller i sig, eller om det går att "bota". Om jag skulle gå till doktorn och säga att jag har "tvärnit", vilken medicin skulle jag få? Förmodligen
efter ett besök skulle jag ordineras antidepressiv medicin, Cipramil eller vad det nu heter... Kanske elchocker om det inte hjälper med medicin...
Nej. Jag vill inte mer.Jag vill inte se. Jag vill inte höra. Jag vill inte göra. Jag
vill inte köra. På.
Nej, jag vill inte köra på! Inte på någon, inte mig själv framför allt.
Jag brukar ibland ställa frågan till kursdeltagare, -vilken människa står dig närmast?
De flesta svarar, barnen, mannen, föräldrarna... Du själv då, frågar jag...
Det där med att stå sig själv närmast, är det viktigaste vi har att sträva efter. Har vi inte oss själva,
är vi "lost"! Hur vi än försöker passa in, streta på, vara till lags eller ställa upp, är det bara vi själva som skadas. På arbetsplatser stressas människor till att höja ribban, i privatlivet smyger
sig en massa krav utifrån in, och vart man än vänder sig ska man vara smal, vältränad ha ett aktivt sexliv och botoxa sig här och där. Träna en rumpa på 14 dagar och du som är 50+ reducera ditt fett på
en månad. Varför i Herrans namn kan inte jag som är 50+ få ha mitt fett ifred?
Nej. Nu är jag tvärnit. Jag tar mitt pick och pack och sätter ner det på backen, tar av mig skorna och jordar mig, vänder
blicken inåt och bestämmer mig för att gå på promenad på min egen stig. Nej, inte min egen Stig, honom ska jag inte promenera på. Han måste få gå sin egen väg och jag min. Sedan kan vi stämma
träff på olika rastplatser, utrustade med allehanda ord. Kärlek är ett ord jag uppskattar mer och mer. Ett bra ord som egentligen är enkelt. Kärleken till sig själv.
Jag vill vara rädd om den viktigaste
personen som finns i mitt liv. Rädd om mig. Rädd om mig, så att jag kan va rädd om dig. Så att jag kan se dig också. Så att jag kan ge mig tillåtelse att njuta, må bra, lyssna till naturen runt mig, lyssna
till vad livet har att säga mig, till det sublima, till intuitionens grammatik, skapandet och varandet.
Jag är tacksam över mitt "tvärnit". Det gör att jag tänker till och känner efter vad jag ska hålla
på med. Det ger mig tydliga tecken om vilken stig jag vandrar på. Tvärnit öppnar dörrar och stänger andra, läker och talar det tysta språk som bara jag förstår.